"Un dia voy a volar"
Jag fick mig en tankeställare tidigare idag. Jag måste förstå att man inte kan vara fastklistrad vid en människa år ut och år in. Någon gång vill den ena testa sina egna vingar, flyga ensam ett tag. Hur ont det än kommer göra för mig som står ensam kvar här hemma, så måste jag låta det hända. Jag kanske låter egoistisk när jag säger att du inte får åka, att jag inte vill att du gör det. Samtidigt vet jag att jag kommer göra likadant om några år. Jag har Stockholm som väntar på mig, polishögskolan och en helt främmande stad.
Men vad kommer jag kunna göra utan min allra bästa vän här hemma? Vem ska jag då vara lill-mamma för?
Jag hade aldrig trott att du skulle tänka tanken på att flytta så långt bort, så fort.
Med nästan 30 mils avstånd mellan oss, över fyra timmar.. Jag hatar tanken men det här handlar inte om mig.